Ibland tycker jag att jag är den vanligaste och tråkigaste personen i hela världen. Sen kommer en tanke om att jag är jävligt konstig. Ibland får jag ångest över hur jävla dum i huvet jag har varit under mina dagar, och sen kommer en befriande tanke om att "nu är det enda som räknas", och "man lär sig av sina misstag". Och allt detta på mindre än fem minuter.
Jag tänker jävligt mycket, men jag tänker nog inte lika mycket som nör jag var yngre. I puberteten, if you will. Då var hormonerna på topp och jag kunde gråta lika snabbt som jag föll i ett ändlöst lyckorus. Nu är det inte lika mycket differens på känslorna, men ibland kommer en känsla av ångest och melankoli mot förr, och nästa känsla är mer tillfreds. Om man nu måste uttrycka känslorna i fina ord.
Det är jobbigt att tänka och känna, men.. å andra sidan är det därför jag lever och desutom är det lite detta som är meningen med att jag bor själv. To get it out of my system, skulle man kunna säga. Det är en tid nu för att känna efter ordentligt och ta itu med känslor helt själv. Inte för att jag ska komma underfull med något, men mest för att jag ska "komma över" dessa känslor. Känna dem, och låta dem passera. För om jag aldrig är själv så kommer de aldrig att infinna sig heller. Och det måste finnas utrymme för det någon gång i mitt liv. Jag måste få min lilla ångest, känna den, och sen låta den gå över. För jag tror. Att om man inte får utrymme för sig själv allena, om man inte får lämnas ensam ett tag med sina egna känslor, det är DÅ man får en kris. En Bigtime kris senare i livet..och jag vill känna att jag haft den tiden innan den delen av livet kommer till mig. Så att jag kan njuta av det som är då när det kommer. Utan kris. Med minnen.
Jag kan nog inte förklara det på något annat sätt. Iofs, dfet är ingen som bett mig förklara heller....
Jag sitter med min hemtenta och försöker så gott jag kan. Halva är väl färdig, skulle man kunna säga.. Men jag har fastnat lite. Får ta tag i det nu strax igen. Kanske ska gå och posta ett brev för att få inspiration?
Det blev ett känsligt inlägg. Men ibland behövs såna med.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar