Liv.

Ibland känns det som att jag inte varit med om någonting. Som om jag aldrig flyttat min röv ur soffan. Ibland känns det som att mitt liv är det tråkigaste som finns och att jag aldrig gjort något av värde.

Men sen kommer det stunder när jag blir förundrad över mig själv och vad jag åstadkommit och upplevt. Fan, jag har ju varit med om skitmycket saker som spelar grymt stor roll och som många (de flesta?) människor aldrig skulle komma på tanken att göra. Min meritlista är faktiskt skapligt lång, och jag har inte ens levt halva mitt liv (förhoppningsvis). Utbildningar hit och dit, små och stora. Inte en enda rest i skolan. Ledare på fredsorganisationsläger, volontärarbetat, simskolefröken och vårdbiträde flera gånger om. Jashit. Det är faktiskt inte lite jag gjort. Och fler saker ska det bli, banne mig. Det är bara för att jag slappat det senaste halvåret som jag känner att jag ALDRIG gjort något. Så tror jag iallafall att det är. Och så fel man kan ha. Men sån är jag tydligen.

Ironiskt nog känner jag såhär efter att ha pratat med Den-Man-Inte-Nämner-Vid-Namn. Japp, han ringde. Efter att jag slängt iväg ett mail om att jag bytt emailadress för sisådär 2 månader sen. Som det kan bli. Men tydligen mådde jag bra av samtalet.

För jag märkte att jag har ett liv.

Over and out.