Ljuvliga sommar my ass.

Inte skrivit på länge. Någonstans. Varken här, i min bok, på något papper överhuvudtaget. Även om jag vet att jag mår bra av det. För faan. Jag som brukar gilla sommaren. Jag som brukar leva i ett lyckorus under sommarmånaderna. Det gör jag INTE nu. Därför att jag känner inte att jag lever ett speciellt glädjefyllt liv just nu. Jag är i Ängelholm när jag jobbar. Vilket är helt okej. Jag åker ner till Malmö när jag är ledig. Där jag är just det. LEDIG. Med mig själv, alltså. Jag träffar sällan mina vänner (när jag gör det flyger tiden iväg och jag har det super) och kvalitén med de (den) som jag bor med blir allvarligt talat sällan särskilt stor. Alla är trötta, inklusive mig själv. Och just eftersom jag lever under ledighet när jag är i Malmö så blir det en helt annan rytm på mina dagar här än på Mickes dagar då han jobbar som fan varenda dag. På helgerna kan vi hänga och slappna av. Men oj, hoppsan. Jag jobbar visst 2 helger i rad nu framöver. Skitkul, verkligen.

Det känns som att jag går och väntar och längtar efter någonting som aldrig tycks komma.
Jag kan inte ens njuta av fint väder. Jag lever i min egna värld just nu och några veckor till framöver. Men visst, klart att man har sina dåliga tider. Och mina är nu..

Bitterfittan har återigen talat. Men det var ju ett halvår sedan sist.
Over and out.